Att förneka det uppenbara
Publicerat den
Jag är en person som alltid har massor att skriva och säga men just nu känns det som luften gått ur mig helt. Många av er tror att det är något speciellt som har hänt som gör så att jag är så ledsen och på gränsen till deprimerad. Jag har gått igenom mycket på sistone händelser som jag har haft svårt att hantera men det är inte den enda anledningen till varför jag är så ledsen. Jag ser det som mer ett flertal utlösande faktorer som gjorde att allt som jag har förträngt och begravt plötsligt flyter upp till ytan. Jag är en sån som förtränger jobbiga händelser, jag har svårt att hantera problem som uppstått. Det är som att hela min kropps funktion lägger av och går in i något som gör att jag inte hanterar mina känslor på rätt sätt utan jag kapslar ihop dem och gömmer dem bakom fasader. I kroppen finns det något som heter försvarsmekanismer och en som tillhör är förnekelse. Det är något du gör omedvetet men hjärnan gör medvetet för att hjälpa dig klara av olika svåra situationer. Jag vet inte om jag har levt i förnekelse men det känns som att dem senaste månaderna inte har hänt men jag blir kvar med konsekvenserna av vad som har hänt, händelser som var oväntade och svåra att ta i tu med blir jag lämnad med.
Det finns fyra olika krisfaser som man går igenom när man går igenom svåra och oväntade situationer, chockfas som betyder att man försöker undvika och förneka det som har skett, reaktionsfasen är att du tar in det som hänt men inte känslomässigt än och du är inte stabil känslomässigt för att hantera det som har skett. Reparations fasen är när du börjar älta tankar som kan vara t.ex. Tänk om jag skulle sagt så, Eller om jag hade vart där, Tänk om jag skulle träffat han/henne då. Du ältar orden "Tänk om..." det här är en fas som kan ta tid att sig ut ur men du måste gå igenom den för att komma ur i den. Den sista fasen heter nyorienteringsfasen och det är nu när du har lagt det mesta bakom dig och är redo att gå vidare och ser fram emot det. Man kan se det som ett slags vägskäl, en nystart eller en slags omprioritering. Du är posetiv och har fått tillbaka ditt leende och livsgnistan.
Jag har nu blivit medveten och insett att jag inte kan leva i förnekelse och förneka svåra situationer, jag måste istället ta i tu med problemen och försöka lära mig hantera det på bästa möjliga sätt, och alltid komma ihåg att det är okej att inte må okej. Jag har alltid trott att jag skulle klara av att hålla uppe en stark fasad och inte låta någon få en inblick om hur jag känner mig, men alla fasader har sina sprickor och förr eller senare kommer det att förstöra det du försökt hålla uppe.
Jag vet nu att det är okej att jag inte mår okej och att det får ta sin tid och även jag behöver få slicka mina sår. Det kanske inte är inom en snar framtid, men en vacker dag kommer jag kunna le på riktigt.
Någon har gjort din psykologi läxa!
Anonym
*sin
Anonym